Den globala standard (egentligen tekniska rapport) som antogs i stora drag 2013 finns nu översatt till svenska under benämning Handbok 433, utgåva 2. Den säljs av SEK Svensk Elstandard, Box 1284, 164 29 Kista, 08-444 14 00 och kostar SEK 528,-.

Bör finnas på varje företag som hanterar brandfarlig vara och har Ex-zon!

Under sommaren 2015 genomfördes en rad tester där Anders Thulin och Anders Molander i Kristinehamn släppte ner olika vätskor från en mindre löshängande behållare ner i en större stående cistern. Med två stora cirkulära antenner nere i botten av tanken kunde vi på ett oscilloskop detektera elektrostatiska gnist- eller borsturladdningar vid energinivåer betydligt lägre än tändenergier för vanliga lösningsmedel.

Totalt genomfördes 90 st fritt fall-tester med 1 respektive 10 liter vätska. I inte ett enda fall fick vi signal som kan härröra från vätskans fria fall! De vätskor vi testade var kranvatten, transformatorolja och dieselolja (från tappstation). Under testet besöktes vi av professor Dag Stranneby från Örebro Universitet som kontrollerade att utrustningen och instrumenteringen var korrekt.

Forskningsprojektet har sponsrats av bl.a. AkzoNobel, Univar, Ulricehamns Bleck (Emballator), Elstatisk Stiftung.

Sedan länge har det varnat att låta brandfarliga vätskor fall fritt ner i behållare. Det sägs att stråle över 10 cm kan alstra farliga elektrostatiska laddningar som kan antända lösningsmedelsångor.
Denna tes har blivit motsagd av bland annat en tysk förordning som godkänner fritt fall. Även i den senaste globala standarden kring statisk elektricitet och hantering av brandfarligt material finns möjligheter att acceptera ”fritt fall”!

Vi är en specialistgrupp bestående av tyskar, fransmän och svenskar som vill utreda grundligt om det kan ske elektrostatiska urladdningar vid fritt fall.

Första steget är klart, vi har visat att en vätskedroppe som faller i luft inte ökar eller minskar sin laddning. Se rapport som finns på http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ceat.201400747/abstract
Digital Object Identifier (DOI): 10.1002/ceat.201400747

Målsättningen i steg II är att i en större cistern (diameter 2 meter, höjd ca 3 meter) montera en cirkulär antenn som registrerar alla elektrostatiska urladdningar. Sedan kommer vi att från en mindre behållare släppa ner mellan 1 till 20 liter vätska från varierande höjd. Vi kommer att använda en icke ledande vätska och en bra ledande.

Budget för Steg II är totalt SEK 200 000,- och vi tror att industrin har så stort intresse att få veta om man måste (ofta för dyra pengar) bygga bort ”fritt fall”!

Tidplanen är att i juni månad genomföra de första praktiska proven.

2015-05-01

Anders Thulin / ATC AB
Anders Molander / Molander Consulting AB

Vi har hävdat att man inte bör använda kabel som är gul/grön till jordning för att leda bort elektrostatisk laddning. Dock har inte föreskrifterna varit helt klara på denna punkt, varken när man talar med experter eller tar del av tryckta alster. Nu har vi fått ett klarläggande från FREDRIK Sjödin, Överinspektör vid ELSÄKERHETSVERKET som skriver följande:

”Jordledare som installeras i syfte att vara skyddsledare för skydd mot elchock ska vara i färgkombination grön och gul. Om det enbart är frågan om så kallad funktionsjordning, alltså en ledare som installeras för att jorda något av andra skäl, så ska den inte vara utförd med färgkombinationen gul och grön.”

Så vi rekommenderar att använda stålwire, ev. rostfri, helst oisolerad. Om isolering behövs av hanteringsskäl så välj transparent, då syns skador bättre.

I september hade skolklass friluftsdag och skulle laga mat ute i naturen. Man använde Trangiakök för att värma mat. Under matlagningen skulle köket fyllas på med T‐röd och läraren gick och hämtade en 5‐liters dunk med bränsle ur en bil.

”Läraren var medveten om att det kan vara svårt att se lågorna därför kände han med handen ovanför vätskebehållaren. Han kände ingen låga eller värme. Efter det la han locket på bränslebehållaren i ca en minut för att vara säker på att det inte fanns någon eld kvar i brännaren. Efter att locket tagits bort så hällde läraren T-röd i behållaren som satt kvar i stormköket varvid en stor eldslåga omedelbart slog upp och brände de tre eleverna.”

Anders Thulin har anlitats för att ge expertråd åt utredaren hos Räddningstjänsten i Sundsvall av orsaken till antändningen. Gemensamt kom vi fram till att vätskan i dunken laddats upp genom influens från plastytan på dunken. Den kan ha laddats när den togs ur en ryggsäck eller när den bars från fordonet fram till Trangiaköket. Slutsatsen är att olyckan inte skulle ha inträffat om man fyllt köket med en speciell säkerhetsflaska för bränsle.

Efter att utredningen offentliggjorts spreds den till ett stort antal dagstidningar via TT.

Vi har fått tillstånd av Kent Loremark att saxa några fina rader ur hans epos om Astras Industribrandkår. Kent var industribrandchef 1968 ‐ 1980 och säkerhetschef 1981 ‐ 1999 samt Senior SHE Specialist / Fire Safety Advisor (1999 ‐ ) inom Astra /AstraZeneca fram till pensioneringen 2005. Därutöver ett mellanspel som brandingenjör vid Socialförvaltningen, Tekniska kontoret, Göteborg 1980 ‐ 1981. Så här berättar Kent om inträffade olyckor:

”Ett läckage och brand i metanol i en fabrikslokal kunde släckas av operatörer på plats. Bränder i förpackningsmaskiner inträffade, men bränderna släcktes av operatörer på plats. Anställda som ingrep belönades, det kunde bli en lunch och en brandsläckare till hemmet. Kommentarerna från dessa var genomgående – det var inget problem, vi hade ju fått utbildning. ”

Ja, får man utbildning så blir saker och ting lättare att klara av. Branden i metanol berodde på statisk elektricitet förresten.

Slangen är av den typ som har en metallspiral lindad på utsidan och även en på insidan av slangen, mycket vanlig i olje- och kemisk industri.

En antändning har nyligen inträffat på en depå i samband med lastning av en tankbil med toluen:
Efter lastningen lossades slangen från den fasta anslutningen och några sekunder senare slog det eld i slangen. Branden slocknade men efter ytterligare några sekunder skedde en ny kraftigare antändning. Den släcktes av den alerta operatören genom att han stoppade in sin egen handske i slangkopplingen. Båda antändningarna skedde när operatören höll i slangen med avledande handskar. Han vidrörde inte själva slangkopplingen och kom inte heller emot något annat föremål med kopplingen.

Efter olyckan genomförde vi en kontrollmätning av slangen som då visade sig sakna ledningsförmåga på insidan. Vid kontakt med slangleverantören visade det sig att den invändiga stålspiralen var belagd med ett genomskinligt lager av polypropylen som isolerade spiralen från slangkopplingarna. Spiralen och slangväggen uppladdas när vätska strömmar genom den. När sedan slangen lossats från depåns koppling strömmar luft in i den och om det sker en gnisturladdning från metallspiralen till kopplingen så kan den antända brännbara gaser.

Kontroll av den invändiga ledningsförmågan hos slangar görs genom att föra ner en torr svamp i slangen, förbi slangkopplingen. Sedan fuktas svampen med en ledande vätska, t.ex. vatten varefter resistansen mellan svamp och koppling kontrollmäts. Värdet bör vara under 1 Mohm (1 x 106 ohm). Notera att om det kan finnas brännbara lösningsmedelsångor kvar i slangen måste ett Ex-säkert instrument användas (t.ex. Tietzsch ISO 1x).

Observera att det inte går att kontrollera dessa slangar genom att mäta resistans från ena kopplingen till den andra, spiralen på utsidan kan ge helt missvisande svar.
Närmare förklaring av hur kontrollen skall genomföras finns i standarden ISO 8031, under 4.9.3.4.1

Vi står till förfogande om ni behöver hjälp med mätning eller mer upplysningar.

Saltsjöbaden 11/4 2012

Anders Thulin
anders@atc.nu
+46 87 17 58 00